Hästar
Usch här sitter jag och skriver massa positivt om en nordis, jag som egentligen tycker att dom brukar vara jobbiga och dominanta i sättet. Men Mona har pli på sina, haha.
I övrigt vet jag varken ut eller in. Är fattig som fan och förvirrad. Jag vet inte ens vilka alternativ jag har för att gå vidare i livet. Tror att jag har 3-4 olika alternativ... men vet inte vilket som är det bästa. Kanske är det inget av dom.
Jag flyr vidare och väntar på när hjärnan ska kollapsa totalt.
Stugan kvar
Stugan blir kvar. Men psykiskt mycket stryk fick man ta för det. Shit vad jag helt plötsligt inte gillar min farmor längre. Visst jag fattar att hon oroar sig för mig osv. Men tror någon av att det blir bättre av att vräka ur sig en massa elakheter? Och passade på när farsan var ute. Nä, nu förstår jag vilken nollkoll gamlingarna kan ha. Och gnälla om att jag hade stökigt på rummet för 7-8 år sedan. Vilket 17-18 åring har total ordning?? Jag har min ordning.. och vet preis vart jag har grejerna på det viset. Och jämfört med många jag känner så har jag det mycket fräschare hemma, vi kan ju ta farsan som exempel, där är det riktigt skitigt nu för tiden. Shit, visst är det normalt att ha lite kläder framme, såna som varken är tvätt eller helt rena. Och lite skolböcker och sånt skit.
Och visst.. släktingarna är väl inte dom som blivit först informerade om hur pass dåligt jag mår/har mått. Men det är ju för att man inte vill oroa dom.
Hur som helst så bestämde vi att stugan skulle skrivas över på farsan, och att jag får betala kostnaderna och eventuellt köpa den av honom på avbetalning. Och gör vi så så måste jag ju få bestämma vad jag vill göra med den och inte göra där. Flytta dit eller ha den som sommarstuga även i fortsättningen. Någon som vill följa med?
Hur som helst är ingeting med papper klart. Så hon kan fortfarande blåsa mig på stugan. Så man är fortfarande på spänn på något vis.
Stugan
Är i stugan nu. I är har min farmor bestämt på riktigt att den ska säljas. Har redan kotaktat mäklare och fått den värderad. Jag är förstörd. Jag kommer aldrig få veta hur det hade varit att bo här, jag som velat flytta upp. Och i mina ögon är det så jäkla onödigt att sälja. Visst dom orkar inte hålla på som förr, men hallå jag orkar. Jag däremot har sån kass ekonomi att jag inte kan ha den, inte för att det är dyrt då..
Hade jag haft en fast inkomst så hade jag tagit ett litet lån och köpt den av dom. Det löjliga är ju att hon ville skriva över den tidigare, det alternativet verkar inte finnas nu :(
Fan, jag blir så ledsen. Och det känns som jag inte kan göra någonting. Så onödigt att sälja. Den är i fint skick och kommer inte sjunka i värde på många år, snarare stiga.
och nånstans i bakhuvudet klingar orden som jag hört så många gånger. Att "vi använder den ju inte"... Hallå jag brukar vara upp hit många gånger per år!! Visst jag kanske inte har hojtat ut det högt och ljudligt, men minst 5 gånger förra året och det är ju varannan månad om vi räknar bort dom kallaste månaderna. Är det så sällan? Dessutom så vet dom som känner mig att jag ganska ofta säger att jag vill åka dit ännu mer, men det blir inte av alltid.
Ni kanske inte använder stugan, men jag gör det, och vill fortsätta med det. KÄNNER MIG ÖVERKÖRD.
Så svårt
Förvirrad
Ikväll är jag knasig i magen igen. Var ett tag sedan det var så här pass illa. Usch, aj aj magknip och dessutom går det åt väldigt mycket toapapper och jag som är på sista rullen. Det får bli servetter sedan, pågen oh milko servetter, från gamla jobb.
