Lisa Wikström

Min helg i Österfärnebo i bilder.

 

Potatisland, vila, potatisland, kryddland, spinning?.tovning, kaninungar, höns och en fin tupp.

 

Vill skaffa en tupp till mina hönor, en av dom brukar ligga på äggen då och då, så vem vet, hon kanske skulle lyckas skaffa några kycklingar? Fast att dom säger att Lohman knappt har kvar några normala ruvningegenskaper och sådär typ.

 

Hönan uppe i kojan fick sällskap ikväll, av den andra som sett lite blodig ut, hoppas dom är snälla med varandra. Får kolla i morgon hur det har gått.

 

Det var 10 nya ägg när jag kom hem ikväll, sedan igår morse. Dom är produktiva.

Vad gör man inte när man är fruktansvärt mörkrädd och blir bajsnödig?

Tack för pottan Ola, nu har jag även provat nr två i den. Fast jag lade ett lager papper i botten så det gick lätt att ta bort, inga bruna märken, porslinet är fortfarande vitt och fint.

 

Men jag var modig som vågade ställa ut min bajspåse på trappen för att slippa ha den inne.

Dagen efter att Nova dog åkte jag och hämtade hönsen, skulle gjort en dag senare, men det passade hon som hade dom bäst 1a maj. Jag hade ju tänkt gå i förstamajtåg och sånt med Molly, men efter det som hade hänt så klarade jag inte av att åka iväg och vara bland folk. En biltur till Ockelbo och gråta lite när man ville passade bättre, bara skärpa till sig just när jag hämtade hönorna gick ju bra. Det blev 10 hönor, hon som hade dom tyckte att det gick bra med 5 i varje flyttlåda, så då blev det 10.

 

Efter 2 dagar hade en dött. Men hon såg blek ut från början och kvällen innan hon dog var hon väldigt hängig.

 

Så sedan dess har dom varit 9.

 

Var orolig över att det kanske skulle bli för kallt på nätterna, men dom verkar fixa det bra. Mysig halm och så har dom flyttlådorna kvar att krypa in i, dom lägger dom flesta äggen i den ena, jag har inte fått till några reden än.

 

Ikväll upptäckte jag att två hönor var blodiga i baken, en var väldigt blodig. Dom andra pickade i baken på dom och den mest blodiga försökte mest bara gömma sig. Så först provade jag att sätta henne i min gamla kaninbur men hos dom andra, hon blev bara orolig och välte ut sitt vatten och försökte komma ut. Så då gjorde jag i ordning uppe i kojan åt henne och flyttade dit henne, mycket halm och så en gammal pedigreekartong att mysa ner i om hon vill, bar henne dit i den också. Hoppas hon kan trivas där och läka, men nu är jag såklart orolig att hon ska frysa, hon är ju helt ensam och där är det ju utomhus runt alla 4 väggarna.

 

Den andra hönan som hade lite blod oroar jag mig också för. Om hon ser värre ut i morgon så måste hon också flytta, och får i så fall ta övervåningen i kojan, tror ju inte att dom två blodiga kan gå tillsammans heller, dom är ju inte så smarta att dom förstår hur ont det gör på den andra fast dom själva upplevt samma sak.

 

Usch dumma dom.

 

Och mest usch för människan som avlat fram djur som lägger så stora ägg så att dom går sönder.

 

Hönsen skulle vara ungefär 80 veckor när jag köpte dom, penionärdags/död för värphöns. Dom var 5000 höns på det stället, finns ju inte en chans att så många kommer få nya ägare, och ändå värper dom fortfarande många ägg. Om jag får chansa så får jag nog ca 7 om dagen, och dom är 9 hönor, det tycker jag är bra. Jag får mer än jag behöver. Mamma skulle köpa för 2 kr styck. Får se om jag får sälja till nån mer, Ullis i ridgruppen verkade intresserad.

 

Men om dom nu går sönder och kanske inte överlever så blir det ju inte lika mycket sen.

 

Skulle ha byggt en rastgård åt dom, men ingen vill ju hjälpa mig och jag känner att det är lite övermäktigt för migg, jag kan ju knappt lyfta rullen med hönsnät, och ännu mindre hålla den och rulla ut nätet samtidigt.

 

I helgen ska jag till Österfärnebo igen. Om jag inte hittar någon villig hönsvakt så måste jag ju sova här fre-lör så jag kan fodra/vattna dom på lördag morgon och sedan åka hit igen på söndag kväll när jag kommer hem från kursen. Måste även fixa nåt bättre drickkärl, som rymmer mycket men som dom inte välter ut. Kanske får lov att kosta på ett från granngården. Vattnet är alltid slut fast dom har två olika, en plastbutt som är fastsatt på väggen och en hundmatskål som är väldigt stadig.

 

I sommar vill jag kunna vara här och att dom får gå lösa på gården. Får nog sätta upp varningskyltar eftersom det även åker enstaka bilar förbi även inne på gården. Det är ändå bra att hönsen är vita, dom borde synas tydligt ute då.

 

Nu när jag gjorde i ordning uppe i kojan så började jag fundera på att dom nog ska få flytta upp dit allihopa snart. Där kan dom få en mycket större rasthage och jag behöver inte ta en omväg till mulltoan. Dom kommer liksom ur vägen om dom bor i kojan. Rasthagen kan även bli en blandning av äng och skog :)

 

Nova dog för en vecka sedan. 30/4.

Hon kutade ut på vägen och rakt in i ett lastbilssläp som kom farande.

Hon tvärdog troligen, var död när jag kom fram, jag hade burit upp sista traven med tegel på skullen. Han i lastbilen hade inte vågat sig ut än.

 

Jag ringde Mathias och hämtade honom, sen körde vi henne till distriktsveterinärerna i Hedemora. Hon stoppades i en blå plastsäck och lades i frysen där flera andra säckar redan låg, en i samma storlek som Nova bland annat.

 

Den här veckan skulle hon kremeras uppe på Krema i Falun. Sen skulle dom höra av sig när jag kunde komma och hämta askan.

 

Usch vad hemskt, tårarna rinner när jag skriver. 1,5 år gammal.

 

Hon älskade att vara här ute. När jag släppte ut henne ur bilen när vi kom så brukade hon rusa runt på gården, bara så glad för att få springa lös. En så levnadsglad och ung hund ska inte behöva dö!

 

Hennes boll ligger kvar där hon lämnat den, fåret hon stal i sandhögen ligger kvar där hon släppte den(finns på film), hemma står hennes skålar framme, hennes lämnade frukost ligger kvar i skålen.

 

Så ofta tänker jag och tror att hon finns. Idag när vi skulle åka tänkte jag att jag ville ta det rosa kopplet som hade ramlat ner på golvet. Vad ska jag med det rosa kopplet till? Men jag ville använda det ju. Om jag går upp ur sängen känns det konstigt att jag aldrig behöver se efter så jag inte kliver på Nova. Ingen hund ligger under vardagsrumsbordet och tuggar på sitt ben. I skåpet ovanför kylen har hon ett helt nytt märgben. När jag öppnat dörren till franska balkongen är det ingen hund som kommer fram för att sitta och titta ut.

 

Och med anledning av förra inlägget så blev hon bra i magen igen.