Lisa Wikström

Jag drömde massa i natt. Minns inte så mycket. Men mycket obehagligt känsla när jag vaknade.
Satt och kollade på lite bilder och kom på en av drömmarna. Jag drömde att Maxi levde. Mamma påstod iaf det och jag tror att jag träffade han hemma hos mamma. Men kom på i drömmen att herregud, jag var ju med när vi tog bort honom. Jag, syrran och mamma var med hos veterinären när han fick sprutan. Och han stretade emot... Usch.

Människor är bra konstiga.
Djur tar vi bort för att dom ska slippa lida mer om dom har ont. Skulle man göra så med en människa skulle man åka dit för mord, även om personen sagt att den vill dö. Så vad är rätt? Hur kan vi bestämma att ett djur inte ska leva mer att det är bäst vi tar bort det? Maxi kanske trivdes med att traska runt inomhus, vägra gå ut och kissa i Lajkas korg? Han kanske tyckte att livet var precis sådär lagomt slött som katterna oftast vill ha det. Lite ömma höfter är det väl många som har? Min farmor blir ofta stel och så i höfterna när hon har suttit ner en stund, och det är ingen som haft en tanke på att det är nog bäst vi tar bort henne...