Lisa Wikström

Är i stugan nu. I är har min farmor bestämt på riktigt att den ska säljas. Har redan kotaktat mäklare och fått den värderad. Jag är förstörd. Jag kommer aldrig få veta hur det hade varit att bo här, jag som velat flytta upp. Och i mina ögon är det så jäkla onödigt att sälja. Visst dom orkar inte hålla på som förr, men hallå jag orkar. Jag däremot har sån kass ekonomi att jag inte kan ha den, inte för att det är dyrt då..
Hade jag haft en fast inkomst så hade jag tagit ett litet lån och köpt den av dom. Det löjliga är ju att hon ville skriva över den tidigare, det alternativet verkar inte finnas nu :(

Fan, jag blir så ledsen. Och det känns som jag inte kan göra någonting. Så onödigt att sälja. Den är i fint skick och kommer inte sjunka i värde på många år, snarare stiga.

och nånstans i bakhuvudet klingar orden som jag hört så många gånger. Att "vi använder den ju inte"... Hallå jag brukar vara upp hit många gånger per år!! Visst jag kanske inte har hojtat ut det högt och ljudligt, men minst 5 gånger förra året och det är ju varannan månad om vi räknar bort dom kallaste månaderna. Är det så sällan? Dessutom så vet dom som känner mig att jag ganska ofta säger att jag vill åka dit ännu mer, men det blir inte av alltid.

Ni kanske inte använder stugan, men jag gör det, och vill fortsätta med det. KÄNNER MIG ÖVERKÖRD.