Lisa Wikström

Vasaritten gick på skit. Första sträckan red vi ganska fort, men jag släppte iväg några efter ett tag, ville inte trava på asfalt i lite medlut. Vega skötte sig fint, var lagom pigg och valde själv att trava/galoppera då och då. Inte mer än nån antydan till bocksprång. När vi kom tillbaka till travbanan och tänkte skritta sista biten blev hon seg, hon skrittar väldigt sakta. Vi kylde för att få ner pulsen, både Victoria och Erik kylde, efter ett bra tag låg hon låg på pulsen och vi lunkar sakta till veterinären för att inte höja den igen. Pulsar på 58, godkänt. Veterinären pillar och tittar lite, sen travar vi fram och tillbaka och det såg inte bra ut, travar igen, och jag ser i ögonvrån att hon nickar, halt på höger fram!! Fan! Kändes inte när jag red, suck, bara att utgå och inte rida mer den dagen.

 

Såg ju fram emot att bli godkänd där, på alla fina vägar som finns där. Och att i så fall kunna rida tävlingsklass en gång i år. Nu vet jag ju inte varför hon blev halt, kan ha trampat på nåt, hon halkade på ett ställe, kanske klivit snett.. Eller så blev det för hårt, vi gick ju betydligt fortare än vi gjort innan. Kommer vi igen och provar igen ska jag rida på 5 timmar eller saktare. Romfarsritten blev vi godkända på 4 h 44 min och det var hårt och mycket sämre underlag, så jag tycker att hon snarare borde blivit halt då.

 

Vill ta över hästarna till LM. Och så vill jag att hon som behandlat Vega förut ska göra det igen, men hon tar 500 kr och jag är fattig nu. Tävlingen var inte gratis. Mobilen som jag lagade gick på 2750, innan dess lagade jag bilen och betalade skatt och försäkring på den. Sen har jag åkt mycket bill till både Hea och Daniel, så där har mycket pengar slurpat iväg. Får fan börja cykla.. 3,5 mil till Hea. Hade man tid så skulle det ju gå. Men jag tror inte Molly skulle vara jätteimpad på så långa cykelturer, till soptunnan räcker, det är 1,5 km.