Kurs och skit

Saker och ting är på ett sätt lika som förut men ändå inte. Men senaste dagarna känns det som att jag inte orkar bry mig längre. Jag har försökt.. bara jag. Nu är det nån annans tur att göra nåt. Jag väntar och tar det lite lugnt nu. Jag har trots allt tid på mig.. Jag är inte så gammal ändå. 24 är ingen ålder, även om jag ibland får för mig att livet snart är slut. Men man vet ju aldrig... :(

På måndag börjar jag nån fördriva tiden kurs genom arbetförmedlingen. Ska på möte med dom som håller i det i morgon. Så.. senaste veckorna har jag i princip skitit i det där med jobb. Så jag har nånting att greja med på kursen. Man skulle ha fixat nåt.. så man jobbar minst halvtid och kan få nya a-kassedagar efter ett halvår. Jag har såna storslagna drömmar ;)

Men fan, jag ska fanimej räkna efter hur många dagar jag har kvar. Tänker inte sitta på en kurs i 2 veckor mer än nödvändigt liksom. Öhm.. Vissa rättigheter tror jag ju att jag har ändå. Just nu är det bara arbetsförmedlingen som har skyldigheter. Och han varnade mig om att när dagarna tar slut så skulle a-kassan sänkas till 65%.. Öhm? Eftersom jag har sämsta ersättningen så tror jag inte att den kan sänkas mer. Om jag inte hade lite extra jobb då och då så skulle jag leva under existensminimum. Och då har jag faktiskt en billig hyra o.s.v.

Är ändå ganska intressant med ny kurs. Träffa lite nya idioter som är lika värdelösa som mig :) Så haha, jag ser ändå fram emot det lite grann. Men är det samma skit som december 2003, så kan ni räkna med att jag kommer skolka, sist skötte jag mig för bra, helt i onödan. Den gången hamnade jag på kursen av rädsla för en annan idiot som kom in på arbetsförmedlingen när jag var där. Tur jag inte bor i Säter längre. Usch vad rädd jag var då. Och ringde Lasse sen och frågade konstiga frågor. Pratade med Daniel på kvällen och började gråta när jag berättade vem jag hade sett. Skulle jag nån gång känna att jag skulle vilja döda nån så vet jag vem jag borde rikta aggresionen mot!!!

Fy fan. Människor är ena jävla mesar!! Väldigt upprörda till en början. Men efter några år så har dom glömt. Och svinet kan bo i kommunen igen. Om han nu bor kvar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0