Lisa Wikström

När jag stod och tvättade ansiktet ikväll tyckte jag att jag skymtade blåmärken på min hand. Men det var inte blåmärken, utan bara mina blodådror som såg gigantiska och tydliga ut. Mina såna brukar aldrig synas sådär tydligt. Konstigt.

Var ute och gick en kvällsvända med Lajka nyss. Det stod ett gäng människor på en gata och bjöd på korv, bullar och kaffe. Denis som jag jobbade istället för i september stod där. Jag tackade nej till korv. Men gick förbi på vägen tillbaka och undrade varför dom bjöd på korv. Då började han prata om Gud och grejer. Men jag sa att jag inte tror på Gud. Och vi sa lite mera också. Men hur som helst så sa han att han skulle be för att jag skulle få ett bra jobb. Jag tänkte säga att han kunde be bort min urinvägsinfektion, men nä sånt säger man inte till folk man inte känner så väl.

Hur som helst så kände jag mig helt konstig under promenaden, lite febrig kanske? Kan det va därför blodådrorna syntes så tydligt?

Dessutom vet jag inte om jag tror på Gud eller inte. Jag är inte tillräckligt insatt för att kunna påstå att han inte finns och inte heller att han skulle finnas. Faktiskt... Jag skulle gärna vilja tro. Men jag är inte lättlurad.

Ja, Denis sa att han ville träffa mig i himlen. Har lite svårt för det där med himlen.. Jag tror nog hellre på reinkarnation eller nåt sånt istället. Fast, det är klart himlen kanske bara är vad man kallar det. Det behöver ju inte vara fluffiga moln, änglar med harpor utan kanske är nåt helt annat. Nangiala lät ganska bra när Jonatan berättade om det för Skorpan, men sen var det inte så jäkla bra iaf. Men hade de inte varit för Tengil så hade det nog kunnat vara riktigt fint där. Och det där med tiden.. Man kanske känner det som att man aldrig varit ifrån varandra när man väl möts igen. Om det nu skulle finnas en chans att man möts igen. Jag hoppas vi ses nån gång nånstans och att vi då förstår att vi är vi.  

Tyvärr lutar min tro mer åt att det bara blir svart när man dör. Men ändå tror jag på andar och sånt. Så... ???