Lisa Wikström

Tredje gången jag sprungit 4 km nu då, en gång till och lite andra springövningar, sedan ökar vi till 4,8 nästa vecka. Veckan efter det når jag målet på 5 km och vet ni vad!? Jag är ganska säker på att jag kommer klara det. Vilket jag verkligen inte trodde i början på träningen.. Började 22a september och då var distansen 2,4 km.. Det varvas med intervaller och långvändor med lite lugnare tempo. Intervaller är faktiskt ganska roligt, iaf om dom inte är för långa, just nu är det 1 min snabbt och 1 minut lugnt 13 gånger. Dom har ju också varit färre och mer återhämtning i början och blir hårdare nästa vecka.

 

Det började kännas lättare efter 2 km idag, kanske för att jag fick mestadels pyttelite medlut förutom nån liten uppförsbacke, men jag sprang samma som sist och då höll det jobbiga i sig längre än idag, trodde jag typ skulle dö eller spy vid ishallen sist och idag kändes det helt okej där.

 

5 sekunders sämre medeltid idag, men så stannade jag för att fixa med Novas koppel två gånger, blir trött av att hålla det i handen så jag satte det runt midjan istället så kan jag bara ta i henne när det behövs.

 

Medeltiden ligger på strax under 7 minuter per kilometer. Så är den under 7 minuter varje gång så är jag nöjd.

 

Vill poängtera att jag alltid varit dålig på att springa och jag tänker inte jämföra mig med andra, för andra kanske 7 min är jätte långsamt? När jag var liten och sprang terränglöpning kom jag alltid sist, jag tog sällskap med hon som var lite tjock och på slutet spurtade hon ifrån mig, jag kunde inte spurta, kunde inte det heller på orinteringen när folk stod på upploppet och hejjade och tyckte att man skulle öka och jag kunde inte! Skitjobbigt att inte kunna när folk ropar så.

 

Var jag bara kass och lat? Eller har det muskelsjukdomen att göra? Jag skyller på sjukdomen och jag tror det är så. Finns mycket grejer som löser sig när man funderar på det. Många ahaupplevelser typ.