Nu börjar det
I morgon kommer verkligenheten ikapp mig. Haft en nice helg i Hälsingland hos Daniels mamma och Leffe, bara tagit det väldigt lugnt. Jag tror jag sov middag med Molly alla dagarna.
Men i morgon är det medicinutbildning så jag kan få ge medicin.
På onsdag intro 14-21
På fredag intro 10-17.
Ganska okej tider ändå. Men dagarna blir troligen längre sedan tror jag. Och det är ju det jag är osäker på om jag orkar. Och jag nämnde ju aldrig nåt om min sjukdom. Nån trodde ju att jag kanske ville ha längre pass när jag hade en bit att åka och jag satt mest och tänkte och hann aldrig få till nåt bra att säga så jag svarade inte på det. NEJ, jag vill inte ha långa pass! På introdagarna i Söderbärke somnade jag ju i soffan efter lunchen, dom andra satt bara och pratade en massa onödigt om folk jag inte visste vilka det var så jag somnade, vet inte om nån såg det, ingen sade nåt.
När jag körde lastbil nickade jag till fler än en gång kan jag ju säga... Fick oftast stanna och ta ut min rast och på vägen hem från första vändan, eftersom jag blev så sjukt trött.
Har ju fått remiss till sömnlabb och har läst om folk som får sova med CPAP , sån som Molly hade efter att hon blev av med respiratorn, den blåser in lite extra luft när man andas. Om jag inte sover normalt kanske jag också får testa en sån. Men jag hoppas att min sömn är som den ska.
Det är fan skit att vara sjuk! Och när jag tycker synd om mig själv så blir jag att tänka på Molly som har det mycket mer än mig och känner skuld som tycker synd om mig själv när hon antagligen kommer få det betydligt mer kämpigt än mig.
Alla mina odlingsplaner? Hur ska jag hinna/orka med det? Kommer jag ha tiden att hålla i gång Vega? Blir nog inga distanstävlingar i år. Hon har gått väldigt lite senaste tiden, men skött sig jätte bra dom gånger jag ridit :-)
Lämnar Molly hos Mathias i morgon, en dag för tidigt. Helst vill jag ju ha henne nästan alltid, förutom några timmars barnvakt så jag kunde rida Vega. Det blir så tomt här utan henne. Precis när man vant sig vid att ha henne här så ska hon tillbaka till Mathias igen och sedan när man precis tyckt att det funkar att vara själv så kommer hon tillbaka till mig. Får se hur det blir nu om jag får jobba lite . Vi har ju ingen dagisplats än, Mathias är ledig till sista juni. Varannan vecka och han som dagisplats kanske?
Nu ska jag gå och släppa ut hundarna och göra mig klar för sängen. Dagen har varit usel, regn, mens, och nervös inför veckan. Försök att planera, inse att jag inte kan sova hos Daniel i morgon som jag brukar. Funderar på om jag kan åka till honom nån annan dag, möjligen kan fredag gå, slutar kl 17, hem och mata alla djur och sedan åka till honom och sova där, så jag får kramas lite. Saknar ju honom redan nu fast jag åkte hem ifrån honom igår kväll efter att ha setts hela helgen typ.
Jobba ihop ett nytt arbetsvillkor hade ju varit nice. Dåligt med a-kassedagar kvar. Men vi får se, kanske lite lastbilsutbildningar på G i höst. YKB och ADR iaf, möjligen E-kort också... Om jag ska våga mig på det igen. Med bättre lärare och seriösare ställe och kanske respektfulla människor skulle jag kanske klara det? Och kanske öppenhet från mig om varför jag ibland sover på bordet..? Nåt jag inte visste förra gången.
Äsch
God natt.
Men i morgon är det medicinutbildning så jag kan få ge medicin.
På onsdag intro 14-21
På fredag intro 10-17.
Ganska okej tider ändå. Men dagarna blir troligen längre sedan tror jag. Och det är ju det jag är osäker på om jag orkar. Och jag nämnde ju aldrig nåt om min sjukdom. Nån trodde ju att jag kanske ville ha längre pass när jag hade en bit att åka och jag satt mest och tänkte och hann aldrig få till nåt bra att säga så jag svarade inte på det. NEJ, jag vill inte ha långa pass! På introdagarna i Söderbärke somnade jag ju i soffan efter lunchen, dom andra satt bara och pratade en massa onödigt om folk jag inte visste vilka det var så jag somnade, vet inte om nån såg det, ingen sade nåt.
När jag körde lastbil nickade jag till fler än en gång kan jag ju säga... Fick oftast stanna och ta ut min rast och på vägen hem från första vändan, eftersom jag blev så sjukt trött.
Har ju fått remiss till sömnlabb och har läst om folk som får sova med CPAP , sån som Molly hade efter att hon blev av med respiratorn, den blåser in lite extra luft när man andas. Om jag inte sover normalt kanske jag också får testa en sån. Men jag hoppas att min sömn är som den ska.
Det är fan skit att vara sjuk! Och när jag tycker synd om mig själv så blir jag att tänka på Molly som har det mycket mer än mig och känner skuld som tycker synd om mig själv när hon antagligen kommer få det betydligt mer kämpigt än mig.
Alla mina odlingsplaner? Hur ska jag hinna/orka med det? Kommer jag ha tiden att hålla i gång Vega? Blir nog inga distanstävlingar i år. Hon har gått väldigt lite senaste tiden, men skött sig jätte bra dom gånger jag ridit :-)
Lämnar Molly hos Mathias i morgon, en dag för tidigt. Helst vill jag ju ha henne nästan alltid, förutom några timmars barnvakt så jag kunde rida Vega. Det blir så tomt här utan henne. Precis när man vant sig vid att ha henne här så ska hon tillbaka till Mathias igen och sedan när man precis tyckt att det funkar att vara själv så kommer hon tillbaka till mig. Får se hur det blir nu om jag får jobba lite . Vi har ju ingen dagisplats än, Mathias är ledig till sista juni. Varannan vecka och han som dagisplats kanske?
Nu ska jag gå och släppa ut hundarna och göra mig klar för sängen. Dagen har varit usel, regn, mens, och nervös inför veckan. Försök att planera, inse att jag inte kan sova hos Daniel i morgon som jag brukar. Funderar på om jag kan åka till honom nån annan dag, möjligen kan fredag gå, slutar kl 17, hem och mata alla djur och sedan åka till honom och sova där, så jag får kramas lite. Saknar ju honom redan nu fast jag åkte hem ifrån honom igår kväll efter att ha setts hela helgen typ.
Jobba ihop ett nytt arbetsvillkor hade ju varit nice. Dåligt med a-kassedagar kvar. Men vi får se, kanske lite lastbilsutbildningar på G i höst. YKB och ADR iaf, möjligen E-kort också... Om jag ska våga mig på det igen. Med bättre lärare och seriösare ställe och kanske respektfulla människor skulle jag kanske klara det? Och kanske öppenhet från mig om varför jag ibland sover på bordet..? Nåt jag inte visste förra gången.
Äsch
God natt.
Dessutom borde jag försöka hinna lära mig att skjuta pilbåge och sedan försöka göra det ifrån hästryggen.
Kommentarer
Trackback
