Daniel Dahlin

Igår var det 14 år sedan du lämnade oss.
 
Ofta tänker jag på hur det hade blivit om du inte hade dött. 
 
Du ville ha barn före 30  du ville inte vara en gammal förälder. Det hade inneburit barn före 25 för mig. Vem hade det kunnat bli?
 
Hade vi fortfarande varit tillsammans 14 år senare?
 
Hade du kunnat vara vit?
 
Hade du velat bo på landet som mig? Drömmar om självhushållning. Du trivdes i alla fall i stugan när vi var  där . Och du pratade om att vi skulle åka till er stuga i Los. Det blev aldrig av.
 
 
 
Jag lever vidare och har fått två fina barn. Molly fick jag när jag var 29, innan 30 alltså. 
 
Fått veta om min sjukdom. 
 
I övrigt är jag ungefär samma som förut. Jobbade på ridklubben igår och tänkte på tiden när du dog på vägen dit. Att jag lördagen efter att du dött valde att ha stalltjänst på ridklubben som planerat och att jag hade det ihop med Erica som bara nån månad innan hade mist sin syster. Jag tror dom stoppade in henne just där för min skull, det kändes bra även om vi inte pratade om saken så visste vi att vi båda nyligen mist nån vi älskade. 
 
Nyligen kom jag på att jag hade glömt vad din katt hette  men några dagar senare dök det upp i huvudet. Mippen kallade du honom. Och jag kom på att han nog är död. Mippen som inte litade på andra människor men hyfsat snabbt kom på att jag var helt okej  Och när jag sov i din säng efter din död så trodde jag att du var där när jag märkte att det rörde sig i sängen, men det var Mippen som låg vid mina fötter och kliade sig så det rörde sig i sängen. Niklas sov i din soffa. 
 
Jag hade behövt dig. Du lyssnade och gick att prata om allt med. Du satte ord på mina känslor, och du förstod mer än jag själv. Du hade troligen varit ett enormt stöd för mig om du hade levt nu. 
 
Den bästa.
 

Kommentarer
Postat av: Anonym

Kramar från Sara!

2018-03-16 @ 06:28:53

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0